Tvångsvården erbjuder endast förvaring och ökar risken för förtida död

Den svenska tvångsvården enligt LVM, som årligen låser in omkring tusen personer utan brottsdom, kritiseras för att vara en "dödsfälla" snarare än en livräddande insats. Enligt debattören Mattias Broberg, före detta missbrukare och socialarbetare, dör var tionde intagen inom ett år efter utskrivning, och nära en tredjedel inom fem år.

Detta är en överdödlighet som är tio till tjugofem gånger högre än i normalbefolkningen. Kritiken riktas mot att vården, som kostar över en miljard kronor årligen, inte erbjuder faktisk behandling utan snarare ren förvaring på Statens institutionsstyrelses (SiS) institutioner.

Den lagstadgade tidsramen på upp till sex månader saknar medicinsk förankring, då akut avgiftning sällan tar mer än en vecka. Efter avslutad tvångsvård släpps klienterna ofta ut i hemlöshet utan en sammanhållen vårdkedja, vilket leder till återfall och dödliga överdoser.Hugins skriver