JACOB HANSEN: Israel? Ja, men…
Jacob Hansen skriver i Det Goda Samhället om en pågående frammarsch av antisemitism och attacker mot västerländsk kultur, som han menar blivit en daglig komponent i den "rödgröna murbräckan". Han pekar på att så kallade studentprotester allt oftare signalerar sympatier med Iran och terroriströrelser, dominerade av unga män med rötter i Afrika och Mellanöstern som ägnar sig åt våld.
Hansen lyfter fram exempel från svensk politik, som Vänsterpartiets kommunalråd Halimo Nuur Bashir Abdi i Malmö, som efter valet 2026 fick ansvar för bland annat arbete mot diskriminering och antisemitism, trots att hon spridit grovt antisemitiska inlägg. Han nämner även riksdagsledamoten Muhammed Ali (V) och Miljöpartiets skolpolitiska talesperson Mohamed Abdukani, och ifrågasätter deras lämplighet.
Hansen menar att denna utveckling är ett "galopperande vansinne" och att en "halvtyst majoritet" av svenskarna tar avstånd från den, men att den troligen inte kommer att bromsas. Han avslutar med att reflektera över hur den retoriska frasen "Ja, men..." används för att ifrågasätta Israels existensberättigande.Hugins skriver