Europa kan inte planera sig till strategisk suveränitet

Catharina Elmsäter-Svärd argumenterar i Smedjan för att Europa bör återgå till sitt arv av handel, öppenhet och marknader, snarare än att förlita sig på industripolitik och centraliserad storskalighet. Detta sker i en tid då länken till USA försvagas och Kina använder statskapitalism som maktmedel. Hon menar att Europas instinkt att återvända till industripolitik är felaktig, trots att den globala kapitalismen lyft miljarder människor ur fattigdom.

Enligt Elmsäter-Svärd har Europa historiskt sett slitits mellan en maritim tradition av handel och en kontinental av självförsörjning. Efter Brexit och USA:s förändrade roll har de kontinentala reflexerna stärkts, vilket lett till att politiker och nationalister förespråkar statlig styrning för att uppnå "strategisk autonomi" genom massiva satsningar på strategiska industrier. Detta har resulterat i att EU:s statsstödsregler justerats.

Elmsäter-Svärd kritiserar denna utveckling och menar att näringslivet bör bjuda motstånd. Hon varnar för att i ett Europa präglat av subventionsrace kommer företag med bäst affärsidé inte att vinna, utan snarare de med tillgång till de största nationella investeringsfonderna, vilket missgynnar svenska företag. Hon pekar också på att statsstöden skapar asymmetri inom Europa, där stora länder gynnas på bekostnad av mindre. Erfarenheter från länder som Frankrike, med omfattande statligt ägande och höga statsstöd, visar på lägre tillväxt och sysselsättning.Hugins skriver